14/10-18

Nu är det nedräkning till torsdag och inskrivning hos barnmorskan, och därefter ultraljudet nästa tisdag. Ska bli skönt att äntligen få se vårt lilla knyte, och få klarhet i vilken vecka vi faktiskt befinner oss i..

Just nu kör jag på tå olika graviditetsappar, inställda på två olika "slutdatum"..

Enligt appen preggers, som är inställd efter vår egen beräkning, befinner vi oss just nu i v.15.

Enligt appen preglife, som är inställd efter barnmorskans beräkning, befinner vi oss just nu i v.12.

Så det skiljer ju lite grann, vilket gör att vi längtar än mer till ultraljudet och faktiskt få veta hur det ligger till.

Jag använder mig även av Liberos gravidapp, där jag läser lite om vilka symptom och liknande som är vanligt i de olika gravidveckorna, samt hur lilla knytet utvecklas.

Illamåendet börjar sakta men säkert avta en smula, men det går bäst när jag småäter mest hela tiden.. Jag har oerhört svårt för vissa lukter, till exempel för M nu ha ölkorven helt för sig själv för lukten gör mig illamående.. Tröttheten börjar jag också få lite bukt med. Som ni som känner mig vet är jag oerhört beroende av O'boy, det är mitt kaffe, och startas inte dagen med ett stort glas O'boy så blir det ytterst sällan en bra dag...

Men i och med den extrema trötthet som bråkat med mig ett bra tag nu så började jag på egne hand googla lösningar.. När jag väntade W fick jag äta järntabletter för järnvärdet var för lågt, men dessa mådde jag extremt illa av så vore skönt om det går att undvika dem denna gång. Insåg dock vid min googling att mejeriprodukter gör det svårt för kroppen att ta till sig järn, så O'boyen varje morgon kunde faktiskt vara en del i min fortsatta trötthet.. Så sedan ungefär en vecka tillbaka har jag nu bytt ut O'boyen mot apelsinjuice, dessutom försöker jag få i mig minst en smörgås med leverpastej varje dag. Svårt att säga om det enbart är på grund av denna förändring i kosten, men jag känner mig faktiskt lite piggare. Jag är fortfarande trött på eftermiddagarna men jag slocknar inte direkt när jag kommer hem, och förhoppningsvis blir det bara bättre och bättre.

Dock är det jobbigt att lyckas dölja det hela tiden på jobbet.. Har inte tänkt berätta för kollegorna förrns den 25/10, alltså efter ultraljudet, så det är ju nästan två veckor till som det ska hållas hemligt.. Det jobbigaste är nog måltiderna, för maten på jobbet lyckas nästan dagligen dra igång illamåendet och jag äter mycket mindre än tidigare även vad gäller sådant jag tycker om.. Men hoppas verkligen ingen klurar ut det tidigare, vore kul att få berätta själv ^^