Kan vi pausa en stund?

Tiden bara springer iväg och jag hinner inte med riktigt.

Vår lillskrutta har redan blivit 3 månader, L börjar ny skola om 1 vecka, W börjar förskoleklass om 1 ½ vecka

och om 1 ½ månad ungefär börjar jag jobba igen..

Två dagar efter vår skatt blir 5 månader är det back to work som gäller, med tre dagar i veckan ända fram till jul. En del av mig längtar, och min kropp och själ behöver sannerligen komma tillbaka till jobbrutinerna för att fungera har vi märkt, men främst av allt gör jag det för att Wilda och pappa M ska få mer tid ihop på hemmaplan. Med storebror var M bara föräldraledig sista veckorna innan inskolning på grund av att jag pluggade under min föräldraledighet. Denna gång är det annorlunda och M har möjlighet att vara föräldraledig mer vilket känns underbart. Är dock inte redo att gå tillbaka 100% ännu så vi mjukstartar lite med 3 dagar i veckan för min del.

I morse insåg jag även hur mycket vår lilla skatt har växt, när byrålådan fick tömmas på 7 par byxor och 2 pyjamaser... Samtliga byxor i strl. 56 är nu bortplockade ur lådan, vilket kanske inte är så konstigt egentligen eftersom det står 1-2mån i dem, men hallå hon kunde ju ha dem för bara några dagar sen!?

Jag vet att när Wiggo var liten så älskade jag verkligen att få sortera bort urväxta kläder och fylla lådorna med nya plagg, speciellt när han började växa i de kläder vi sparat efter hans bröder. Det fanns ett lugn och en harmoni i att få rensa ur, varsamt välja ut vad som skulle sparas och vad som skulle lämnas bort. För när jag rensade då fanns ju förhoppningen om att vi en dag skulle få ta fram alla underbara plagg igen och klä en ny liten baby i dem.

Idag när jag rensar är det med mycket blandade känslor, för denna gången vet jag att med största sannolikhet blir det ingen mer baby. Vi har fyra underbara barn, familjen är komplett och längtan efter ännu en bebis är inte lika stor och påtaglig som efter Wiggo föddes.

Givetvis är det med samma omsorg jag rensar Wildas garderob, men jag sparar inte alls lika mycket denna gång, jag har även rensat bort en hel del av det vi tidigare sparat efter Wiggo. För det som sparas nu kommer inte bäras av en bebis i vår familj. Det sparas som minnen, något våra barn kanske vill använda den dagen de själva får barn, eller när någon i vår närhet blir förälder. Med Wiggo fanns där en känsla av glädje och förhoppning, med Wilda är det mer känslan av sorg som infinner sig.

Det finns en sista gång för allt, och detta är kanske sista gången vi får uppleva de olika utvecklingsstegen hos vår baby, sista gången vi får fylla en låda med dessa små plagg och sista gången vi får bädda den där lilla sängen bredvid vår. Jag njuter av detta sista till fulla, varje sekund och varje minut. Försöker gripa efter tid som rinner undan, stanna tiden en sekund och bara ta in allt fantastiskt som sker.

Det är med sorg jag inser att detta är sista gången, men det är med stor glädje och kärlek jag ser på den lilla tös som föddes och gjorde vår familj komplett.

Wilda Linnéa Louise Ringqvist, mamma älskar dig mer än ord kan beskriva!