Kan vi pausa en stund?

Tiden bara springer iväg och jag hinner inte med riktigt.

Vår lillskrutta har redan blivit 3 månader, L börjar ny skola om 1 vecka, W börjar förskoleklass om 1 ½ vecka

och om 1 ½ månad ungefär börjar jag jobba igen..

Två dagar efter vår skatt blir 5 månader är det back to work som gäller, med tre dagar i veckan ända fram till jul. En del av mig längtar, och min kropp och själ behöver sannerligen komma tillbaka till jobbrutinerna för att fungera har vi märkt, men främst av allt gör jag det för att Wilda och pappa M ska få mer tid ihop på hemmaplan. Med storebror var M bara föräldraledig sista veckorna innan inskolning på grund av att jag pluggade under min föräldraledighet. Denna gång är det annorlunda och M har möjlighet att vara föräldraledig mer vilket känns underbart. Är dock inte redo att gå tillbaka 100% ännu så vi mjukstartar lite med 3 dagar i veckan för min del.

I morse insåg jag även hur mycket vår lilla skatt har växt, när byrålådan fick tömmas på 7 par byxor och 2 pyjamaser... Samtliga byxor i strl. 56 är nu bortplockade ur lådan, vilket kanske inte är så konstigt egentligen eftersom det står 1-2mån i dem, men hallå hon kunde ju ha dem för bara några dagar sen!?

Jag vet att när Wiggo var liten så älskade jag verkligen att få sortera bort urväxta kläder och fylla lådorna med nya plagg, speciellt när han började växa i de kläder vi sparat efter hans bröder. Det fanns ett lugn och en harmoni i att få rensa ur, varsamt välja ut vad som skulle sparas och vad som skulle lämnas bort. För när jag rensade då fanns ju förhoppningen om att vi en dag skulle få ta fram alla underbara plagg igen och klä en ny liten baby i dem.

Idag när jag rensar är det med mycket blandade känslor, för denna gången vet jag att med största sannolikhet blir det ingen mer baby. Vi har fyra underbara barn, familjen är komplett och längtan efter ännu en bebis är inte lika stor och påtaglig som efter Wiggo föddes.

Givetvis är det med samma omsorg jag rensar Wildas garderob, men jag sparar inte alls lika mycket denna gång, jag har även rensat bort en hel del av det vi tidigare sparat efter Wiggo. För det som sparas nu kommer inte bäras av en bebis i vår familj. Det sparas som minnen, något våra barn kanske vill använda den dagen de själva får barn, eller när någon i vår närhet blir förälder. Med Wiggo fanns där en känsla av glädje och förhoppning, med Wilda är det mer känslan av sorg som infinner sig.

Det finns en sista gång för allt, och detta är kanske sista gången vi får uppleva de olika utvecklingsstegen hos vår baby, sista gången vi får fylla en låda med dessa små plagg och sista gången vi får bädda den där lilla sängen bredvid vår. Jag njuter av detta sista till fulla, varje sekund och varje minut. Försöker gripa efter tid som rinner undan, stanna tiden en sekund och bara ta in allt fantastiskt som sker.

Det är med sorg jag inser att detta är sista gången, men det är med stor glädje och kärlek jag ser på den lilla tös som föddes och gjorde vår familj komplett.

Wilda Linnéa Louise Ringqvist, mamma älskar dig mer än ord kan beskriva!

Tillbaka till vardagen

Oj vilken sommar vi har haft.

Första sommaren vi fick spendera hela 6 veckor tillsammans och bara njuta.

I år var även första året utan husvagn, så semestern har spenderats helt på hemmaplan med dagsutflykter istället.

I söndags kväll kändes det motigt och tråkigt, semestern var över och måndag morgon var det jobb för M igen. Trots hela 6 veckor tillsammans vill man inte att vardagen skall starta igen, samtidigt som hela familjen under slutet faktiskt längtat tillbaka till lite vardagsrutiner trots allt. L och W har några veckors sommarlov kvar till skolstart, men nu är i alla fall våra rutiner på väg tillbaka. Jag försöker gå upp och starta dagen efter lillW ätit frukost, som brukar bli någon gång mellan 8.00 och 10.00, även om jag varit skittrött och orkeslös..

Enligt BM brukar bebisar ha en tillväxtperiod runt tre månader, och lillW som precis kommit in i en bra rutin med att sova uppåt 8h/natt i snitt har nu börjat vakna var tredje timma igen för mat.. Lagom tajming till semesterns slut...

Efter 6 veckor tillsammans är det trots allt lite tufft att bli ensam om dagarna med bebis, barn å hund som behöver uppmärksamhet, samtidigt som mamman är som en levande zombie på grund av för lite sömn om nätterna... Som tur är så är snart första arbetsveckan till slut och imorgon kväll får vi fira in vår första helg tillsammans efter semestern, det känns riktigt bra det med! Förhoppningsvis vänder lillans sömn snart igen med så vi alla kan få lite energi och ork om dagarna.

Vår sommar i bilder ♥

Eftermiddagsvecka

M jobbar eftermiddag veckan lång och åker hemifrån vid 13 och kommer hem runt 23. Dessa eftermiddagsveckor är nog de absolut värsta och de absolut bästa veckorna som finns.

De är värst eftersom jag är helt själv hela eftermiddagen med tre barn, vilket inte är det lättaste med en liten bebis som behöver mat och vill ha närhet, en 6åring som vill ha precis all uppmärksamhet och en 14åring som verkligen är tonårstrotsig, tjurig och lättirriterad. Antingen funkar allt perfekt eller så funkar inget alls.. Dessutom ska jag ordna kvällsmat åt hela familjen fem dagar i sträck, jag som verkligen verkligen inte alls gillar att laga mat.. Och få alla ungar i säng innan klockan hunnit bli allt för mycket. Det är tufft dessa dagar, och jag kan inte låta bli att beundras av dem som roddar detta för jämnan.

Samtidigt är dessa veckor dom allra bästa. Jag får vakna upp tillsammans med M, med möjlighet till sovmorgon och mys hela förmiddagen. Sen kommer han hem så vi får somna ihop, och ibland även mysa med en serie innan läggdags. Funkar allt bra här hemma när han är på jobbet så hinner jag dessutom ofta bocka av en hel del måsten som annars skjuts åt sidan. På något vis känns det som att hans arbetsdagar är mycket kortare just eftermiddagsveckorna, eftersom vi som sagt har hela långa förmiddagen ihop och ändå hinner pussa på varandra och mysa innan läggdags.

Nu har vi snart bara en eftermiddag kvar innan semester. Sen får vi mysa och bara njuta hela dagarna ihop, som jag längtar!

Kram E