Vecka 20

Min gravidstatus vecka v.20 (19+0)

47,8% har passerat, snart är vi halvvägs genom denna graviditet. Jag har nu varit gravid i 134 dagar och har 146 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum.

Mående:

Efter en period där hela kroppen varit i fas, bortsett från huvudvärken som fortsätter göra sig påmind med jämna mellanrum, så börjar tröttheten återigen att smyga sig på. Jag inväntar fortfarande provsvar på mitt höga järnvärdet och låga sköldkörtelvärde, som förhoppningsvis bör komma idag eller imorgon.

I övrigt mår jag ändå helt ok. Illamåendet är inte så påfrestande, dock kan jag knappt få i mig maten på jobbet oavsett vad som serveras. Men frukosten går ner i alla fall, samt lite frukt och smått under dagen.

Cravings:

Än så länge har jag faktiskt inte haft en ända craving. När jag väntade W så var det citrusfrukter i alla tänkbara former som gällde. Kunde sitta och äta lime istället för godis på helgerna. Men nu är det inget alls.

Vikt och kropp:

Vikt 68,9kg

Kroppen börjar kännas tyngre, även om magen inte ser så stor ut. Jag kan inte gå i samma tempo som jag brukar, vilket är oerhört irriterande då jag har svårt att gå långsamt. Men pinnar jag på i vanlig takt så värker de och spänner i magen med en gång..

Hormoner:

Jag gråter på tok för lätt just nu, de kan va för något barnen säger, en låt på radion eller en tanke som plötsligt poppar upp. Alltid lika kul att komma rödgråten till jobbet för de var en bra låt på radion.

Övrigt:

Kroppen ändras och kläderna blir för små. Jag skulle verkligen behöva utöka garderoben, speciellt då jag för tillfället halvt om halvt bosatt mig i M’s mjukisbyxor….

Igår hade vi även vårt sista vanliga ultraljud, vilket känns lite tråkigt. Älskar känslan när man ligger där på britsen och får se vårt lilla mirakel sprattla och röra sig i magen. En riktig buse som inte alls ville fångas på bild, fäktade med armarna och sprattlade med benen framför huvudet. Sen fick vi även se bebis gapa stort med hela munnen, vilket var rätt fascinerande att få se på ultraljud. Nu är snart halvvägs och det känns som allt går rasande fort, men oj som vi längtar efter vår lilla.