- Elli
- 14 sep. 2019
- 3 min läsning
Så är de lördag igen och full fart här hemma fast klockan knappt slagit nio..
Nae, riktigt så är de väl inte. Alla sover utom jag, tillochmed Jack snarkar i sin bädd.
Wilda bestämde sig för frukost strax efter 6 och sen ytterligare lite till vid 8 så nu är jag vaken medan hon somnade om igen.
Men det är rätt skönt att få starta dagen såhär ändå, njuta av lugnet som infunnit sig i hela huset. Nerborrad under täcket med två av mina älsklingar precis intill. Jag njuter!
Gårdagen levererade verkligen kan man säga, fredag den 13:e och allt....
Lagom lugn dag med gott om tid att förbereda mig för kvällens AW. Lillan sov middag när Wiggo kom hem så jag hann med en långdusch, provade kläder i lugn och ro och skulle locka håret tänkte jag.
Slutade med en hårkatastrof, såg ut som ett troll och fick kasta mig in i duschen på nytt..
Gav upp alla tankar på fixat hår, det får vara som det är med den saken, och började prova kläder igen. Kilona har pendlat lite upp och ner efter Wilda föddes så känner mig liksom inte bekväm i så mycket just nu så klädval är inte de lättaste.. Mitt i allt hör ja barnfötter och tassar komma rusande från vardagsrummet och uppför trappen så går givetvis ut i hallen för å kolla med Wiggo vad han gör. Men de är inte bara Wiggo, utan han har två kompisar med sig också och där står jag i bh och trosor med kläderna i handen... Visste inte ens att ungen hade besök ju...
Sen flöt det på hyfsat. Hittade ett par snygga byxor som fick matchas med mina ursnygga sneekers i orange siden och med en av de skönaste tröjor jag har, nopprig och dan men den trivs jag i iallafall.
Vi hämtade upp M på hans jobb och han skjutsade mig vidare till mitt. Hann in, hälsa på kollegor och småprata en stund tills ja märker att telefon ringer (vilket den visst gjort några gånger..).
M i andra änden frågar vart ja gjort av bilnyckeln och informerar att han fått ringa polisen för bägge barnen satt i bilen och den hade gått i baklås. Panik panik panik!!! Nyckeln ligger ju i min jackficka, glömde helt bort att ge honom den när han lämnade mig..
Då frågar han om ja gick på de.. Älskade förbannade karhelvete, inte skoja om sånna saker! Ingen skada skedd som tur var men en extratripp för M ut till mitt jobb så han kunde hämta bilnyckeln..
Men utöver dem små missödena så blev det hela riktigt bra. Hade en toppen kväll med kollegorna med skratt och tårar. Sa det till M i bilen hem att det känns så fantastiskt det hela. När Wiggo föddes pluggade jag och hoppade in som vikarie lite då och då men jag hade liksom ingen fast tillhörighet. Nu har jag ett underbart gäng kollegor som jag faktiskt längtar tillbaka till, och som längtar tills jag är tillbaka. Den känslan är obeskrivlig, hur fånigt det än låter. Men nu är det nedräkning på riktigt, bara två fulla veckor kvar av mammaledigheten och sen jag tillbaka på jobbet igen!
Så egentligen kanske jag skulle sjunka ner under täcket igen och slumra en stund till, liksom passa på när jag ännu har chansen..
Kram på er♡